DEN LILLA RÖDA

Stora O fick den här lilla söta röda radion i julklapp. För mig visade den sig vara ett tekniskt underverk, mycket mer än en vanlig radioapparat, som jag också tycker är ett underverk. När äldste sonen förklarade att man via nätet (trådlös internetmottagning) kunde få in alla möjliga och omöjliga radiostationer världen över, tänkte jag i mitt stilla sinne: "Det här är att kasta pärlor för svinen!" Själv slog jag dövörat till när något skulle fixas med routern, för jag insåg att jag ändå inte skulle förstå det fina i kråksången. Jag är nöjd med att kunna knappa in program 1,2,3 och 4 samt att veta hur man sätter på, stänger av och justerar volymen.

Så idag, när jag bakade sockerringar, föreslog Stora O att vi skulle försöka att lyssna på ett program via internet och jag bad honom då prova att få in ett program sänt från Vermont i USA. Döm om min förvåning när maken lyckades med konststycket och vi kunde lyssna till ett intressant språkprogram därifrån. 

Jultomtarna skall nu veta att Stora O har laddat ner ytterligare instruktioner på nätet och, intresserad som han är, satt sig in i både det ena och det andra. Eftersom han inte längre kan inbegripas i de tidigare omnämnda svinen återstår (om än svårt att tillstå) bara ett, jag, och jag är imponerad, både av den Lilla röda och av Stora O.