FORTSÄTTNING PÅ VÄRMLANDSRESAN

Den som tror att Värmland är ett landskap har fel. Åtminstone enligt Lars Löfgren, som på en skylt på Värmlands Museum i Karlstad påstår följande:

Värmland är inte ett landskap

Värmland är ett sinnestillstånd

 

Det kan säkert vara så, om man är i rätt sinnesstämning och det bör man vara när man är i solstaden Karlstad. Fast, just när vi besökte museet, ösregnade det och vi beslöt att därefter åka en tur med båtbussen som man kan ta sig runt i Karlstad med på sommaren. Det blev en intressant och lite äventyrlig resa. Intressant för att man fick se staden från vattensidan och äventyrlig för att just på den båtbuss vi åkte läckte kylaren och flickan som tog upp betalning hade fullt upp med att fylla på vatten ur en hink. Det rök och pyste och en del av passagerarna såg förskräckta ut medan andra skrattade och tyckte att det var ett skojigt inslag. Själv är jag lite harig men vande mig vid vatten-påfyllningarna. När däremot båtbussen gjorde en tvär gir mellan två pollare stirrade jag upp mig och viskade till Stora O - "nu kommer vi att krocka med den ena pollaren", medan han, van vid att jag ofta tror det värsta, tyckte att jag inte skulle fjanta mig. Strax därefter krockade vi faktiskt med pollaren och, när jag insåg att det inte var någon fara på taket, får jag erkänna att jag faktiskt var lite belåten för att jag hade haft rätt. Här kommer några fotografier från båtturen:

 

 

Nybyggda hus, vars läge nära vattnet har diskuterats bl a i pressen med tanke på att vattnet kan stiga i Vänern.

 

 

Här ser man hur nära vattnet husen är byggda.

 

 

Det var alldeles innan vi körde in i den här slussen från 1584, invigd av Karl IX Gustav, som krocken skedde. Som tur var skedde inget allvarligt. Mer som en krock med radiobilarna på Liseberg.





 

Så här såg båtbussarna ut. Tyvärr erbjöds ingen guidning ombord utan man hänvisades till en app.

 

Fast, Värmland är inte bara Karlstad. Vi reste vidare mot Grums och intilliggande Borgvik men det får bli nästa inslag. Det gäller att suga på karamellen, för ingen vet när vi kommer ut i stora världen nästa gång!

 





SINGAPORE 2

E har minsann inte legat på latsidan, utan sett sig omkring när hon har varit ledig från jobbet. Sist jag skrev om Singapore handlade det mycket om modern arkitektur, men att byggna-tionen varierar visar följande fotografier från de arabiska kvarteren.

 

 

Moské Masjid Sultan

 

De arabiska kvarteren med sina många små basarer ligger på ett litet område i Singapore, endast några kvarter stort. På de två översta fotografierna kan man skymta kontrasterande moderna höghus i bakgrunden.

Tempelbyggnad i kinesiska trädgården

 

 

Bro i kinesiska trädgården

 

 

Bonsaiträdgården

 

 

Bro i japanska trädgården

 

Flamingofåglar i Jurong fågelpark

 

E har också besökt Jurong fågelpark som är världens största djurpark för fåglar. Bilden från Flamingodammen fick mig att tänka på de viktorianska mödrar som rådde sina döttrar inför fullgörandet av de äktenskapliga "plikterna" på bröllopsnatten att blunda och tänka på England. Att sticka huvudet i vattnet går säkert lika bra.

 

Glad och pigg fågel i avdelningen för ättlingar till dinosaurier. (Emu?)

 

Vattenfall i African Waterfall Aviary

 

African Waterfall Aviary är ett stort område i fågelparken där de ca 1 500 fåglarna (50 olika arter) kan flyga fritt. Miljön är tropisk regnskog och där har man möjlighet att studera de, mer eller mindre vanliga, afrikanska fåglarna. Voljonär är det svenska ordet för aviary, fast då tänker man mer på en större fågelbur och inte på ett helt område som det här i Jurong Bird Park, som man kan ströva omkring i.

 

Jag tackar E för denna utflykt i Singapore. Det blir ett jätteskutt, men nästa inlägg kommer att bli en fortsättning på rapporteringen från vår Värmlandsresa.

 



 

 

 

 

 

 



SOLA I KALLSTA

Sola i Kallsta

Den här damen, Eva-Lisa Holtz, är upphovet till talesättet Sola i Kallsta. Hon arbetade som värdshusflicka i Karlstad på 1700-talet och fick sitt smeknamn på grund av sitt glada och soliga humör. Statyn, som är placerad utanför Stadshotellet, är tillverkad av skulptören Herman Reijers.

Att Karlstad ligger bra till i statistiken över flest soltimmar i Sverige bidrar säkert också till att hålla uttrycket vid liv.

Karlstads varumärke, som har använts sedan 1989, anspelar också på solen. Mer än anspelar, faktiskt, för det består av en glad sol. Logotypen, som har ritats av barnboks-illustratören Lasse Sandberg, ser ut så här:

VI BUGAR FÖR HANS OCH HAMPUS

Stor kram på namnsdagen!

LARS LERIN

Den huvudsakliga anledningen till vår resa till Karlstad var att besöka nyinvigda Sandgrund med Lars Lerinutställningen. Som alltid förstummas man över hans häpnadsväckande förmåga och enormt stora produktion.

Det som jag tyckte mest avvek från tidigare utställningar, som jag varit på i Munkfors och Skärhamn,  var bland annat fågelmotiven och motiv från resor han på senare tid gjort tillsammans med sin livskamrat från Brasilien. Att närmare försöka sig på att kommentera akvarellernas mästares verk skulle vara förmätet, så jag rekommenderar i stället varmt en resa till Karlstad.

Hagfors - Teheran

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer om invigningen av Sandgrund, öppettider m m kan ni läsa här.

 



FRIVILLIG FÅNGENSKAP

F d fängelse i Karlstad

 

Två nätter förra veckan tillbringade Stora O och jag i en cell i Värmlands gamla länsfängelse i Karlstad. Fängelset såldes 1978 till Karlstads kommun och 1988 öppnades Hotell Bilan med 68 rum och ett fängelsemuseum. Hotellet ingår numera i hotellkedjan Clarion och mannen bakom denna hotellkedja med hotell i flera länder är norrmannen Petter A. Stordalen.

  

I hotellets källare finns ett museum som visar hur cellerna, fångarnas och personalens kläder m m såg ut och hur livet tedde sig för dem som vistades innanför murarna. 1946 avskaffades cellstraffet, vilket innebar att fångarna dygnet runt befann sig i sina celler, där de åt, sov och arbetade. De enda människor de hade kontakt med var väktarna.

 

Fånge från Fjärås

 

På fjärde våningen fick vi oss en bekväm "cell" tilldelad och där "burades" vi helt frivilligt in samma dag som Breivik fick sin dom i Oslo. Jag skulle tro att vi den natten sov betydligt bättre i vår cell än vad han gjorde i sin. Så här såg fönstersmygen ut, numera utan galler.

 

Utsikt från cellen, ej störd av galler

 

 

 Cell 417

 

På hotellet blev vi mycket väl bemötta. Frukost ingick i priset men därutöver bjöd hotellet till vår stora förvåning också på eftermiddagskaffe/te och buffé på kvällarna. Allt välsmakande och väl tilltaget. Dagstidningar och internetuppkoppling stod hotellet för likaså. Detta var ingen tillfällig drive, utan denna service tillhandahålls på samtliga hotell i Clarionkedjan, fast förmodligen bara på helgerna.

 

Det blev mycket om hotellet men det beror på att det var speciellt att bo i ett f d fängelse och sova i en cell. Fick mig att tänka på Anne Morrow Lindberghs dikt The Unicorn in Captivity som slutar så här:

 

- Here lives the Unicorn,

  In captivity,

  Free.

 

Anne Morrow Lindbergh var gift med flygaren Charles Lindbergh. Hon var själv, förutom att vara författare med flera litterära utmärkelser, en duktig pilot och den första amerikanska kvinna som tog segelflyglicens.

 

 



 



GANSKA MAGER

Nils Ferlin, Karlstad

 

 

Stora O och jag har just kommit hem efter att under några dagar ha bilat runt Vänern. Siktet var i första hand inställt på Karlstad, där bl a Lerinutställningen lockade. När vi promene-rade till det nya Lars Lerin-museet Sandgrund, gick vi förbi den här statyn av Nils Ferlin, som föddes i Karlstad 1898, var uppvuxen i Filipstad och dog i Uppsala 1961.

 

Att Nils Ferlin var mager, som han skaldar om i En Valsmelodi, framgår av statyn, åtminstone om halsen men säkert också om armar och ben. Här sjunger Monica Zetterlund visan, som är tonsatt av Lille Bror Söderlund.

 

Mer om våra upplevelser på resan kommer, kanske i morgon.